Hemma igen
Lite reflektioner så här precis efter hemkomsten är de enorma kontraster och den enastående mångfald vi fått uppleva samt att julfirandet är stort även på de här breddgraderna. Vi hade också bestämt oss för att undvika de amerikanska skräpmatskedjorna under denna resa, vilket vi också fixade. Jämfört med vår rundresa i Kalifornien 2014 så har vi därmed lyckats äta godare och hälsosammare, vilket naturligtvis är viktigt när resan är längre än en månad. De bolag vi flög med var i hög grad kopplade till den rutt vi valde och Singapore Airlines utnämner vi till den här resans stjärna och de utklassar övriga flygbolag när det gäller service och kvalitet i alla avseenden. New Zeeland Air och Virgin Australia var helt ok medan Qatar Airways har en del att jobba på.
Turistfällan nr 1 på resan är Long bar på Raffles i Singapore dit alla turister flockas, så även vi, för att dricka svindyra drinkar stående/sittande i det jordnötsavfall som är centimetertjockt på stora delar av golvet i baren. Jag tyckte faktiskt att den Singapore Sling vi drack var god ehuru hustrun tyckte den var för söt och knappast alls prisvärd, men så är hon ju också ekonom (-isk) och tidigare bankanställd.
Söndagen tillbringade vi av orutin på Orchard street. Söndagar så invaderas lågprisvaruhusen här av de livegna hushållerskorna som då är lediga. Vete sjutton om de är lediga varje söndag, men hela företeelsen med hushållerskor och nannies känns otidsenlig 2016. Många av dessa kvinnor kommer från Filippinerna och har barn och familj där hemma, men tvingas av ekonomiska skäl hit för att överleva och tillbringar långa perioder här borta från sina barn och familjer. Sorgligt nog har detta inte ändrats sedan vi var här senast, 1987. De var i alla fall här i tusental och samlades företrädesvis vid busscentralen där också de stora, men få lågprisvaruhusen, bl a ett med det paradoxala namnet Lucky Plaza, ligger precis där man stiger av bussarna.
När vi landat i NZ/Auckland så slogs vi av den vänlighet och stolhet vi mötte i alla kontakter här och i resten av NZ med ett undantag och det var Hertz personal i Auckland city, men det är en annan historia. Redan i taxin från flygplatsen där chauffören var invandrad från Korea som flyttat hit för att kunna ge sina barn en bra universitetsutbildning till en rimlig penning. Han bodde med sin gamla mor som han tagit med hit och barnen var nu klara med sina utbildningar och han sken som en sol när han berättade om detta. Var hans fru/barnens mor fanns i allt detta framgick inte, men den glädje och den stolthet han utstrålade över sitt nya hemland gick det inte att ta miste på.
Även om vi åkte så tidigt som den 20 november så har vår väg kantats av diverse juldekorationer, vissa vackrare än andra, och den här tomten med ren i Auckland var nog den största vi såg och på plats redan i mitten av november.
Pepparkakshuset i hotellets lobby var faktiskt också rätt imponerande.
I Roturoa så hette en del restauranger och butiker "Moa" efter den urtidsfågel som delar namn med Signe Moa Linnea som var rätt spektakulär med sin storlek som får en struts eller Emu att se rätt liten ut. Bla hade ett ölbryggeri tagit sig detta namn.
Sämst väder hade nog trots allt Wellington även om det regnade på de flesta platser vi besökte t o m Melbourne, men ett blåsigare ställe än Wellington får man leta efter och det är nog få ställen där man kan dricka en lokal öl med det slående namnet ”grävlingsurin” och visst har leverantören nog haft lite äggvita i ………
På vägen från Rotorua till Wellington var vyerna spektakulära och vi fick äntligen se lite berg med snö längst upp samt en del landskapsförskönande kraftledningar med sina särskilt vackra stolpar.
Dunedin är nog vårt favoritställe på resan och det beror nog både på människorna, naturen och mötena med de gulögda pingvinerna och albatrosserna. Osannolikt att kunna komma så nära vilda exemplar av de här fantastiska djuren.
I Queenstown kommer istället kontrasterna väldigt nära, vilket kan exemplifieras av fotot nedan.
Vistelsen i Melbourne var underbar framförallt för att vi fick tillfälle att umgås med Jeppe, Helen, Hanna och Jakob. Tack än en gång för er gästfrihet och att ni gjorde vårt besök till en riktig höjdare bland alla våra andra upplevelser på resan. Ser fram emot att träffa er i Sverige till jul.
Adelaide var varmast på resan och 36 grader på dagen är i hetaste laget för oss från den kalla nord, men som tur är fanns det gott om skugga och vi har nu lärt oss varför australiensare som är ute i solskenet sällan går den kortaste vägen mellan två punkter utan konsekvent kryssar för att hitta skugga under träd, byggnader och vad helst som kan lindra den brännande solen. Solen är otroligt skarp här och trots att vi konsekvent smort oss med solskyddsfaktor 50 så har vi ändå blivit lätt solbrända.
Perth - Så här i december när kristna ritualer och högtider är hårdvaluta så valde vi att hedra Lomma kommun hittills enda helgon, Den helige Lennart, eller St Leonard som han kallas internationellt. Vi valde således ett B&B på St Leonards street i Perth där hund ingick i hushållet samt där vi späkte oss med en bröd- och kaffefri frukost och dessutom delade dusch och toalett med övriga inhysta. Vilket lidande för oss svenska i-landsmänniskor. Fremantle blev vår favorit i området runt Perth och här trängdes restaurangerna ända ut på stranden.
Späkandet fortsatte på flyget från Perth till Doha i Qatar - Qatar Airways serverade mat som verkade designats för att lukta illa, se äcklig ut samt som kronan på verket smaka mög, men vattnet var gott så det fick bli vår kost på den här 11 timmar långa resan.
Staden Doha i sig kändes helt artificiell och är byggd på en grushög vid persiska viken, men på hotelltaket kunde vi ha det så här lugnt och skönt fem dagar före julafton. Utsikt från en solstol.
Nu längtar vi efter en kopp Zoegas med en macka med åtminstone 7 gram kostfiber däruti, därtill. Ser inte lika mycket fram emot att ladda in, gallra och sortera bland de ca 3500 foton vi tagit med Moas systemkamera på vår resa, men när det är gjort så kanske en del av dessa dyker här på bloggen. Hittills har ni fått hålla tillgodo med de bilder som min Iphone 5 har kunnat leverera och ett tips är att för att underlätta i sorteringsarbetet med bilderna tagna med systemkartan att cokså ta bilder med er mobil överallt där systemkameran är framme för då vet ni också var de är tagna tack vare mobilen.
Slutligen så vill vi önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År.
Turistfällan nr 1 på resan är Long bar på Raffles i Singapore dit alla turister flockas, så även vi, för att dricka svindyra drinkar stående/sittande i det jordnötsavfall som är centimetertjockt på stora delar av golvet i baren. Jag tyckte faktiskt att den Singapore Sling vi drack var god ehuru hustrun tyckte den var för söt och knappast alls prisvärd, men så är hon ju också ekonom (-isk) och tidigare bankanställd.
När vi landat i NZ/Auckland så slogs vi av den vänlighet och stolhet vi mötte i alla kontakter här och i resten av NZ med ett undantag och det var Hertz personal i Auckland city, men det är en annan historia. Redan i taxin från flygplatsen där chauffören var invandrad från Korea som flyttat hit för att kunna ge sina barn en bra universitetsutbildning till en rimlig penning. Han bodde med sin gamla mor som han tagit med hit och barnen var nu klara med sina utbildningar och han sken som en sol när han berättade om detta. Var hans fru/barnens mor fanns i allt detta framgick inte, men den glädje och den stolthet han utstrålade över sitt nya hemland gick det inte att ta miste på.
Även om vi åkte så tidigt som den 20 november så har vår väg kantats av diverse juldekorationer, vissa vackrare än andra, och den här tomten med ren i Auckland var nog den största vi såg och på plats redan i mitten av november.
I Queenstown kommer istället kontrasterna väldigt nära, vilket kan exemplifieras av fotot nedan.
Adelaide var varmast på resan och 36 grader på dagen är i hetaste laget för oss från den kalla nord, men som tur är fanns det gott om skugga och vi har nu lärt oss varför australiensare som är ute i solskenet sällan går den kortaste vägen mellan två punkter utan konsekvent kryssar för att hitta skugga under träd, byggnader och vad helst som kan lindra den brännande solen. Solen är otroligt skarp här och trots att vi konsekvent smort oss med solskyddsfaktor 50 så har vi ändå blivit lätt solbrända.
Perth - Så här i december när kristna ritualer och högtider är hårdvaluta så valde vi att hedra Lomma kommun hittills enda helgon, Den helige Lennart, eller St Leonard som han kallas internationellt. Vi valde således ett B&B på St Leonards street i Perth där hund ingick i hushållet samt där vi späkte oss med en bröd- och kaffefri frukost och dessutom delade dusch och toalett med övriga inhysta. Vilket lidande för oss svenska i-landsmänniskor. Fremantle blev vår favorit i området runt Perth och här trängdes restaurangerna ända ut på stranden.
Staden Doha i sig kändes helt artificiell och är byggd på en grushög vid persiska viken, men på hotelltaket kunde vi ha det så här lugnt och skönt fem dagar före julafton. Utsikt från en solstol.
Slutligen så vill vi önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År.