Dunedin
Ja, igår så var det resdag och vi tog oss från sydspetsen på nordön till Dunedin som ligger rätt nära sydspetsen på sydön. Idag på morgonen så mjukade vi upp med att bestiga "världens brantaste villagata" tillsammans med en massa asiatiska turister.
På väg från "branta gatan" gjorde vi ett besök på Signal Hill där man ser över hela staden och kustremsan inklusive hamninloppet med mera. Fantastisk utsikt och på platsen hade man i samband med invigningen dels byggt ett monument och dels placerat en sten från grunden på Edinburgh castle. Dunedin är nämligen vänort med skotska Edinburgh. Därefter körde vi upp på en smal väg med stup på Cecilias sida som gjorde att hon hela tiden klagade över att jag körde för nära kanten, vår Gps har egenheten att välja scenic routes före snabbaste väg. Den här vägen var lite scary det får jag hålla med om, men vilka vyer och efter ett tag blir man rent trött i ögon över den ena mer fantastiska vyn än den andra! Efter 30 km i detta övermått av vackra landskapsvyer så anlände vi till NZ:s enda slott, litet, men vackert och med en fantastisk trädgård. De nuvarande ägarna har renoverat stället sedan 1967 (byggt 1867) och återställt såväl byggnaderna som trädgården till dess ursprungliga prakt. Och vilken utsikt! Men herregud vilket jobb att asa upp allting för de backarna.
Sedan var det dags för Penguin place och där har de skapat ett reservat utmed kusten och sedan 30 år börjat återställa kustremsan till hur den såg ut innan européerna tog bort skogen och sådde gräs för att få betesmark för sina kor och får. Just den gulögda pingvinen har drabbats hårt av att skogen togs bort och det finns nu endast ungefär 3000 exemplar kvar, samtliga på sydön och på några öar ner mot Antarktis. Här ovanför ser vi Jim på väg mot havet för en 12-14h lång simtur som tar honom så djupt som 160m om det behövs för att hitta lagom stor fisk (decimeterlång) och småbläckfisk. För att inte störa de skygga pingvinerna så har man byggt "skyttegravar" med decimeterbreda skottgluggar för turisternas kameror och här sprang vi runt efter de få pingviner som fanns här beroende på hur de rörde sig. Efter skyttegravarna så gick ut mot kusten ganska högt upp och där låg det plötsligt pälssälar och solade i gräset. På andra sidan en liten bukt gick ett gäng ovanliga måsar med sina ungar bredvid solande sälar och en bit därifrån betade ett gäng får. Innan den guidade turen avslutades så gjorde vi ett sjukbesök på pingvin-sjukhuset där de vårdar sjuka och skadade gulögda pinviner. Det fanns två patienter för dagen, en rätt så pigg som ni kan se på bilden nedan och en som var rätt dålig och låg på magen och såg ganska trött och nere ut. Guiden kunde omtala att de lyckas med ca 95% av patienterna och att de utan undantag släpps ut i det vilda igen.
Just den här sortens pingviner går inte att ha på zoo eller i djurparker för de blir så stressade att immunförsvaret klappar ihop och de dör då ofta av infektioner i luftvägarna. I princip alla andra pingvinarter är sociala och klarar sig bra även i stressiga miljöer som ett zoo, men ingen regel utan undantag och det gäller för the yellow eyed penguin. Så de får vi vara rädda om. Sydön är än mer fantastisk än nordön så här långt och den enda nackdelen är att det här bara är runt 7-8 grader varmt och det krävs att solen kommer fram för att det ska bli drägligt.