Akaroa
Vägen från Oamaru till Akaroa går genom ett grönt lantbrukslandskap, men ju närmare man kommer desto mer kuperat och spektakulärt blir det.
Lofoten i Norge är det närmaste jag kommer vid en jämförelse.
B&B Villa 114 hade satt ut en liten välkomstskylt till Ola eftersom det är han som gjort bokningen. Trevligt även om de i den information Ola gett dem också står vilka gästerna är. Stället var mysigt och i regnväder och allmänruggighet var det skönt att kunna tända en brasa och slappe aa.
Häftiga rävasvansar! Akaroa är en liten badort som är mest känt för sina delfiner och det de flesta turister vill göra är att åka ut och spana på dessa och kanske simma med dem. Vädret tillät oss dock inte att göra någon sådan utflykt den här gången, men nästa gång så.
Sedan hamnen i Christchurch raserades i jordbävningarna 2010 och 2012 så ankrar kryssningsfartygen numera i fjorden utanför Akaroa. 90 st kryssningsskepp ankrar här varje år och tusentals turister strömmar in och igenom Akaroa på väg till Christchurch i massvis med bussar. Akaroa har ca 10 butiker och 10 restauranger så det är väl ungefär som om ett sånt här jätteskepp skulle lägga till i Åhus hamn och hundratals passagerare hälsa på samtidigt ovanpå alla oss andra sommargäster. Tänk om det hände under beach-handbollen, det är tur det är för grunt för de här skeppen att gå in till Åhus.
På andra sidan berget ligger Pigeon Bay och här var det betydligt lugnare. Lite campare och några få locals. På vägen därifrån när vi var högst uppe på berget så dök det här gänget upp på vägen.
Konstigt ställe så långt ifrån vatten, men det måste finnas en damm eller liknande i närheten. När en lastbil kom dundrande från andra hållet tänkte vi nog att det här går åt pipan för gänget, men även han stannade och väntade tålmodigt tills de var ur vägen.
Sista bilden från Nya Zeeland för den här gången blir från macken/lunchrestaurangen i närheten av flygplatsen i Christchurch i en ort som mycket lämpligt heter Hei Hei.
Nu åker vi till Melbourne.