Dunedin - Bluff
Orten Bluff ligger allra längst ner på Sydön. I slutet av bilvägen som går genom Bluff finns det en parkering där alla hamnar till slut. Ovanför denna ligger mycket lägligt en fiskrestaurang med strålande utsikt över sydspetsen och havet ner till fyren på ön precis söder om Bluff. Om ni läste i tidningarna om strandande valar så var det på en ö inte så långt härifrån.
Utmed udden går en promenadväg som vi nyttjade för lång och stärkande coastal bushwalk.
Här är vi en ryslig massa mil ifrån Havöysund dit jag brukar åka och fiska I norra Norge.
Jag vet inte vad det är med herrtoaletter och bilar, men på restaurangen i Bluff hade man smyckat väggarna med VW-prydd tapet.
Det här sköna paret, Fred o Myrtle, de bodde hela sitt liv i Bluff och var envetna samlare av snäckor som Fred polerade och snyggade till och som de sedan tapetserade sitt hem med. Under sin livstid blev de ett turistmål i sig och folk vallfärdade från när och fjärran för att se deras samling. Till den milda grad att efter deras död så flayttades hela interiören till museet i Christchurch, där de byggt upp en kopia av deras hus och fyllt väggarna med deras snäcksamling.
Inga sjölejon var hemma när vi var här, men uppenbarligen får de hållas nere på stranden m h a den här grinden.
Bredvid sjölejongrinden fanns det en varning avseende tsunamis. I korthet gick varningstexter ut på att om det skakar mycket och länge så stick härifrån så fort ni kan!
Ovan ser ni Freds o Myrtles hus som de nya ägarna renoverat och byggt till de senaste 25 åren. På andra sidan vägen ligger sjölejonstranden så de hade nära till att plocka alla de snäckor de smyckade sitt hem med. Precis som på alla orter vi varit står julen för dörren och granarna dessutom. Bluff var inget undantag, men den fantasilösa granen var placerad i en ytterst tradig miljö precis framför oljehamnen på orten.
Slutligen, och med tanke på Ernst Kirchsteiger så vill jag bara säga en sak; -må Allah fylla honom med loppor!