I centrala Dunedin är oktagonen själva navet och centralpunkten, härifrån har man stationen , bussar, affärer och restauranger inom bekvämt avstånd. Några dagar i veckan drabbas de av kryssningsgäster som invaderar staden och naturligtvis är både på gott och ont. De spenderar pengar, men är så många att de tenderar att ta över allt när de besöker en så pass liten stad som Dunedin. Det är avgjort mysigare här när de inte är här.
En fika gör gott i det svala vädret, en kopp svart Java benämns long black här, vilket är en dubbel espresso som späds med varmt vatten till lagom styrka. Zoegas och Skånerost måste göra en inbrytning i dessa oupplysta delar av världen!
Pukekura är det maoriska namnet på den södra udden vid inloppet till Dunedin och dess strategiska läge ur försvarssynpunkt gjorde att man byggde ett fort här på udden. På 1920-talet blev det mera allmänt bekant att udden också befolkades av häckande albatrosser, vilket kanske inte var så lyckat när ”tjocka Berta” dvs deras stora kanon avfyrades. Det var först på 1930-talet som man insåg att albatrosserna var en omistlig tillgång för orten eftersom det här är den enda befolkade plats där dessa fantastiska fåglar häckar. Efter andra världskriget stängdes fortet och royal albatross center växte fram och tog över. Till dags dato har fler än 500 albatrosser sett dagens ljus här och fluget iväg från udden.
För att besökarna inte ska störa häckningen använder man en del av de gamla anläggningarna för att under tystnad komma nära några av de 51 par som lagt sina ägg här i år. 41 st av dessa är fertila så i september nästa år så lämnar förhoppningsvis ett 40-tal chicks för att ge sig ut på sin 5-7 år långa jungfruresa runt sydpolen mellan 40-60 breddgraderna, innan de kommer tillbaka till Pukekura. Varje år följer man en unges resa från kläckning till avfärd i en web-kamera här. Adressen är
https://www.doc.govt.nz/nature/native-animals/birds/birds-a-z/albatrosses/royal-albatross-toroa/royal-cam/
På udden finns också en del andra djur och fåglar som är hotade. Pälssälar, måsar och ålakrågor av olika slag. Den här sälen trodde vi ett tag var död, men den låg bara på rygg och vilade på sin steniga bädd.
Även måsarna, den mindre modellen med röda ben, är hotad. Främst pga att deras mat stannar på större djup i takt med att haven blir varmare, vilket gör det svårare för dem att få tag på käk.
Även i Dunedin finns det tydligen män som känner sig hotade när viktiga manifestationer görs som här utanför kyrkan i Dunedin.
Dunedin är en stad med höga berg och djupa dalar och bara precis utanför stadsgränsen blir det farmland för hela slanten igen.
Slutar med en kul bild från den tid när fortet fortfarande var igång så att åtminstone en bild på en albatross kommer med här. Vi såg dem svepa över udden i hög hastighet när vi var där, men de är inte lätta att fånga på bild. Mäktiga är de i alla fall.
