Oamaru
När vi skulle ge oss iväg från Dunedin så höll grannen på att lasta av en fräck liten bil. Aldrig sett en liknande och jag tror inte den skulle ha en roll i tomteparadwn som skulle äga rum här på George st någon timme efter att vi lämnat.
Dunedin betyder backe + Edinburgh så man lade helt enkelt en karta över Edinburgh på området där Dunedin idag ligger. Det fick en del extrema konsekvenser som t ex världens brantaste gata, Baldwin street.
Nu kör vi vidare till ytterligare en trevlig ort, Oamaru, här på sydön.
Vädret växlar väldigt här nere, från sol och 22 grader på morgonen vid motellet, till en stund senare och strax utanför Dunedin, dimma, regn och 10-12 grader.
I Oamaru handlar mycket om pingviner, men även om återvinning verkar det. I hamnen hade de utöver en jättefin lekpark ställt ut gamla undustriföremål dvs återanvänt dem som utsmyckning om än inte som konstverk. Ett gammalt tågset rullade fram och tillbaka runt de centrala delarna av orten.
I de gamla byggnaderna hade restauranger och butiker inrymts och här hittade vi en oerhört häftig moped som jag tror Peter gärna skulle vilja ha i sin samling.
Pingvinerna lyste med sin frånvaro och även om vi kämpade en god stund (1,5-2h) i skymningen vid deras strand med boplatser så visade sig ingen av de skygga och ovanliga yelloweyed penguins som finns här. De har sina bo uppe i vegetationen som ni ser här på bilden och sticker till sjöss på morgonen och efter ett tolvtimmarspass så kommer de in och byter av sin partner som då sticker på ett tolvtimmars nattpass.
Men eftersom vi inte ville betala 300kr vardera för att sitta på en läktare inne i centrala Oamaru för att se blir Penguin strutta upp till sina konstgjorda bon så får vi nöja oss med några skyltpingviner.
På vägen hit stannade vi för att kika på stora runda stenar på stranden, rätt häftigt faktiskt. Det officiella namnet är nog big balls on the beach, men det låter väl mer som en titel på en amerikansk C-film.
Dessa kulor kommer i dagern i takt med erosionen av strandbrinken och de lär bli fler över tid enligt geologer och andra kunniga i ämnet.
Slutar med en bild på kvällsmaten i Oamaru, jag fick ett rejält stycke slowcooked lamb modell större med fantastiskt goda rostade grönsaker. Det ovanpå är en greenpea mash med goda kryddor. Cecilia fick en liten nätt portion kyckling hon också. Servitören var en fryntlig och välbyggd man som säkert ätit sådana här portioner hela sitt liv för han var storleksmässigt fullt i klass Edvard Persson eller dennes namne herr Blom.