Christchurch
Christchurch är rätt annorlunda än de orter vi besökt tidigare på Nya Zeeland. Dels är det en platt stad som i amerikansk stil ordnats med i huvudsak vinkelräta gator och glesare bebyggelse. Dels är det en stad som fortfarande håller på att hämta sig och återuppbyggas efter jordbävningarna 2010 och 2012.
Tittar man åt norr i den korsning där vårt hotell låg så ser det ytterst normalt och närmast pittoreskt ut med stadens gamla spårvagnar och drottning Victoria-statyn, men åt andra hållet så ser man resterna av PWC:s kontor i Christchurch som vi fotograferat från vårt hotellrum på elfte våningen. Lite otäckt att bo så pass högt upp på en plats med den jordbävningshistorik som Christchurch har. Men vi kände inte av några skakningar alls under våra dagar här.
Centrum är en enda byggarbetsplats och i övrigt en blandning av öde respektive aktiva byggnader. Centrala Christchurch var avstängt i 3 år m h a militär för att hindra plundring och annat och ännu 8 år efter så är det bara delar av centrum som återuppbyggts. I centrum av staden finns nu ca 8 000 boende, men målet är 25 000. Och de byggnader som nu byggs får inte vara högre än 28m och byggs enligt en ny standard där grundläggningen ska gå lika djupt som byggnaden är hög. Byggnaderna byggs också med bultade järnbalkar för att stå emot skakningar bättre än t ex armerade betongstolpar som i PWC-huset.
Christchurch fina katedral står fortfarande öde och m h a stöttor för att eventuellt återuppbyggas så småningom. De ansvariga dvs Anglikanska kyrkan funderar fortfarande på om och i så fall när samt om de kan få någon annan att betala, en restaurering av katedralen.
Det är inte så att de vilar sig i form här utan de jobbar sju dagar i veckan med byggena. Bilden här ovan är exempelvis tagen söndagen den 25 nov då rivningsarbetet pågick för fullt.
På bilden ovan ser ni gamla stadshuset som fortfarande är avstängt och där två urtavlor föll ur sina fästen i samband med jordbävningen 2010. De återfinns nu på Earthquake museum och den vänstra stannade på 4.35 (2010) medan den andra justerats till tidpunkten för jordbävningen 2012; kl 12.51.
Som ni förstår så präglar allt detta orten och människorna på orten, men jag måste säga att människorna här är lika öppna, glada och obekymrade (no worries) som på andra platser vi varit, men där respekten för moder natur och jordbävningsoffren hela tiden finns i bakgrunden. Jordbävningarna krävde 185 människors liv och på en av ödetomterna har man placerat 185 vitmålade och tomma stolar för att hedra de människor som omkom. Liknande minnesplatser finns i Oklahoma och i Krakow, väldigt stämningsfullt, vilket Cecilia även kunde konstatera i Krakow tillsammans med de s k bankhaggorna i september i år.
Vädrets makter var dessutom remot oss när vi var här. Vi fick ändra om i vårt program och stryka de utomhusaktiviteter som krävde god sikt och vackert väder och omgruppera till i huvudsak inomhus- och cityaktiviteter. Regnet öste ner emellanåt och sikten var bedrövlig stora delar av vår vistelse här, så det fick bli museum och kultur istället. På teatern gav de ”Nödaknäpparen”, men det kändes för tungt för oss så vi avverkade istället botaniska trädgården, museet, konstmuseet och deras nybyggda och fyra våningar höga bibliotek.
Träden är stora här och de växer rasande fort. Ett träd som växer här blir lika stort på 30 år här som på 50-60 år i Europa. Intressant i sammanhanget är att nästan inga träd alls skadas eller faller omkull i samband med jordbävningarna, vist ordnat av moder natur.
I den botaniska trädgården hade man också anlagt ankornas stairway to heaven, vilket var ett rätt kul inslag längs floden Avon som flyter runt stora delar av Christchurch.
På museet fanns en av Zlatans mauriska förebilder på väggen - i alla fall innan Zlatan opererade snoken. Imponerande hur Z lyckas nästla sig in i snart sagt alla sammanhang numera.
I närheten av konstmuseet låg den kristna internatskolan och de hade ett konstverk på gräsmattan som liknar konstverk som vi har tre av i Malmö. Detta heter Mixed feelings och är gjort av en engelsk skulptör som heter Tony Cragg. Är det månne han som gjort våld på upptagningstvånget i Malmö också?
Det skulle vara ett självporträtt av konstnären som man hade placerat på taket till konstmuseet, men vi tycker nog att det liknar Donald Trump. Och att konstnären kanske velat uppmana stollen att hoppa från ett högt hus eller liknande, med att placera honom här på taket.
Välkommen till biblioteket i Christchurch tror jag den här figuren ska utstråla, men vete f-n om hen lyckas.
En svensk författare dock på tyska hittade vi på biblioteket, men Astrid Lindgren lyckades vi faktiskt inte leta upp trots enträgna försök. På konstmuseet fanns en svensk utvandrad konstnär representerad, Edward Friström f 1864.
Känns konstigt med julgranar i sommarväder och inte minst när de exponeras tillsammans med blommande penséer. Det är lite som att vi skulle resa midsommarstången i slutet på maj och låta den stå till en bit in i juli. Så det blir när det mesta är uppochnervänt!