Kapstaden

Första målet i Kapstaden var District 6 som är ett museum där apartheid-tidens deporteringar av färgade samt raserandet av fungerande stadsdelar och samhällen i samband med detta. I District 6 bodde och levde judar, muslimer, kristna etc i ett väl fungerande samhälle, men apartheidregimen beslutade att inga färgade fick bo där utan de hänvisades till områden och kåkstäder långt ifrån centrala Kapstaden och deras hus och bostäder jämnades med marken. Museumet har ett vän-museum i Malmö museum och raserandet av District 6 som var en hel stadsdel från vilken folk fördrevs, jämförs med saneringen av Lugnet i Malmö som var ett kvarter som var en sanitär olägenhet och nödvändigt att åtgärda. Kändes lite konstigt faktiskt.

 

Men Mr Brown (skojade med sitt namn) som var vår guide, har skotsk far och malajisk mor. Hälften av hans syskon var brunhyade och resten vita, men alla kategoriserades som färgade av apartheidregimen och förföljdes baserat på ”the stupid book” dvs ett pass som gjorde att de kunde vistas i ”vita områden” mellan 06-18. Om de ertappades utan boken eller efter 18 så fick de böter eller fängelse. Crazy people and a crazy system som han uttryckte det, var det onekligen. Av de över 3000 familjer som fördrevs från District 6 är det bara drygt 100 som fått rimlig ersättning för sina förlorade fastigheter. Efter Mandelas död har korruption och dåliga regeringar gjort att många färgade misströstar - nu är det bara pengarna som styr. En förändring måste till i Mandelas anda där det demokratiska Sydafrika kan återta sin plats i samhället.

Efter att ha köat i oändlig tid så kom vi på båten till Robben Island, ett annat tragiskt minnesmärke från apartheid-tiden. Här tillbringade Nelson Mandela 18 år av sitt liv tillsammans med många andra politiska fångar. Vår guide här ute var en tidigare politisk fånge som 1986 dömdes till 14 år på Robben Island, men som släpptes efter 4 år i den amnesti som följde med apartheidsystemets sönderfall. Detta var definitivt inte ett semesterställe.

 
 
 
 
Fångarna jobbade i ett kalkstensbrottet på ön under sträng övervakning och brutala förhållanden. Mandela samlade när han blivit president en del medfångar där för att högtidlighålla att fängelseön nu var stängd och en era av apartheid var slut.

Tillbaka på hotellet blev det uppfräschning och sedan Gin-blending där vi smaksatte vår egen gin uppe i baren och poolområdet på hotellets tak.

 

Kvällsmaten gick i Afrikas tecken på Gold restaurang som bjöd på en 15-rätters meny från stora delar av Afrika. Dansen, musiken och maten höll hög kvalitet och det var rätt lagom med 15 rätter eftersom vissa av dem hängde ihop och portionerna var anpassade till en lagom nivå.

 

På morgonen dag 3 tänkte vi ta oss upp Taffel-berget, men vi vände vid kön för de som hade biljetter till linbanan, vilket vi hade, för när vi kom dit vid 10.30-tiden var kön 2,5h lång. Kön var placerad längs vägen i den stekande solen med bristfälliga solskydd. Så vi gjorde staden med hop on hop off-buss istället.
 
 


Utsikten från vägen upp till Taffelberget är fantastisk.
 
 
Här slutar kön för att åka linbanan upp. Väl nere igen så konstaterar vi att centrum dvs District 6, regeringsbyggnader och city är inte något märkvärdigt, det är mer historien som staden bär på, som är grejen här.

Fantastisk stad som när vi åkte österut blir både lite som rivieran och västra hamnen bara med mycket bättre väder och väldigt mycket mer folk och restauranger.

 
 
 
 
 
Vårt hotell ligger i ett fint område nere vid Water front och är granne med ett lyxhotell benämnt The Silo som är en konverterad industrianläggning där silosen använts för att förvara säd, men nu inrymmer utrymmen för hotellet som inte kräver fönster. Lite av det stuk som man funderat på med Cementas silos i Limhamn.
 
 
 
 
 

Imorgon bär det av till Krugerparken och the big  five (förhoppningsvis), elefant, lejon, leopard, buffel och noshörning.

 

Kommentera här: