Kruger Park - safari eftermiddag och kväll
Så var det dags att möta de vilda djuren. Vi checkade in på Karins Lodge och B&B, som ligger precis utanför parken i närheten av gränserna mot Mozambiqu och Swaziland, och strax efter hämtade Matt från Royal Safaries, oss för en utflykt i parken.
Redan vid porten och incheckningen till parken träffade vi på de här skojarna som gjorde lite armhävningar samtidigt som de åt gräs och gav ifrån sig ett ljudligt smaskande.
Det blev en fantastiskt tripp där vi kom väldigt nära djuren som i stort verkade rätt obekymrade om vår närvaro och i flera bara glodde nyfiket och passerade precis bredvid vår bil. Då inser man hur stor även en lite yngre elefant är.
Elefant, flodhäst och noshörning dök upp redan den första timmen. Lite overkiligt faktiskt, inte minst med noshörningen som även i Krugerparken är hotad och drabbad av tjuvskytte pga kinesernas otroligt korkade efterfrågan på deras malda horn. För att pulvret ska ge någon som helst verkan behöver en vuxen man äta ca 2500 kg av detta. Om tjuvskyttet fortsätter i nuvarande takt så kommer noshörningen att vara utrotad i parken år 2025. Det görs massor för att få stopp på detta, men arealen som ska kontrolleras är enorm. Med elfenben och elefanterna har man lyckligtvis fått ordning på det, så de har nästan för många elefanter nu i parken. De går hårt åt träd och buskar där de drar fram, men många av dessa arter är också beroende av elefanternas framfart för att förnyas.
Så innan mörkret föll hade vi bland många andra djur sett 2/5 av the big five. Fullt inoljade med myggolja och malaria-piller i magen så var vi nästan besvikna på hur lite mygg och insekter det var i luften. De har väl bättre ställen att husera på som t ex de enorma mängderna av elefantspillning överallt på marken och på vägarna. Elefantspillning undvek Matt att köra i eftersom elefanterna bland annat äter buskar med långa (5cm) kraftiga taggar på och de är det som orsakar flest punkteringar i parken.
Solnedgången var enastående vacker.
När mörkret la sig så fick vi använda lampor för att hitta djuren och Ola visade sig vara en duktig "lampförare" för nu hittade vi också de andra tre djuren av de som kallas big five. Buffel, lejon och sist, men inte minst leopard. Den sistnämnda såg vi precis när den hoppade ner från sitt träd och gick på jakt bland hundratals impalor som fanns i närheten. Matt backade längs vägen så vi kunde följa dessa väg genom snåren och höra när varningsljuden från impalorna började låta.
Kvällen innehöll också en grillaktivitet ute i buschen med fantastiska sallader, kött och bröd samt en möjlighet att prata lite mer med Matt om Sydafrika och problemen här. Min essens av diskussionen är att det största problemet är arbetslösheten som f n är 34%, att de är rejält fossilbränsleberoende dvs har långt långt långt kvar till klimatneutralitet och att rikt folk till viss del lever i det förgångna och i sin egen värld. Delvis en annan bild än den som färgade sydafrikaner gett oss, där korruption inte minst i politiken och regeringen ansetts vara det största problemet.
Människorna som vi har mött sydafrikaner, kongoleser, zimbabwier m fl har alla varit otroligt vänliga och hjälpsamma, inte bara när de kunnat tjäna pengar på oss utan rent allmänt.